Vila i frid

Natten mot lördagen försvann du... Och det var idag jag insåg det när jag såg din klass stå framför platsen där ditt skåp en gång stod, med ljus, röda rosor och bilder på dig. Jag kan inte förstå att detta är verklighet. Hur kan det gå så fort, hur kan någons liv bara ta slut sådär? Det är något som jag aldrig kommer begripa mig på. Och att sätta sig in i alla nära och käras situation, familjen och alla vännerna.... jag vet inte hur jag någonsin skulle klara av en sådan sak, hur man ska gå vidare. Billy, jag hoppas att du får vila i frid i himlen, såsom du förtjänar. Skänker mina tankar till dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0